Älskade Milton.
Gråter varje dag jag lämnar han på dagis och säger att han vill vara hemma med mig. Varje gång vi träffar mamma så blir han helt hysteriskt ledsen så fort hon ska åka. Det gör så ont i mitt hjärta, och jag vet inte vad jag ska göra!
Här om dagen när vi hade kommit hem från dagis så låg han i soffan, alldeles tyst.. till slut frågade jag varför han var ledsen, inget svar. Då frågade jag han om han var ledsen för att bebisen skulle komma, då nickade han bara och tårarna började rulla nedför kinderna. Jag började också gråta så klart, men försökte samla mig och förklarade för honom att även fast bebisen ska komma så älskar jag och pappa dig precis lika mycket. Då kollade han på mig och satte sig upp och gav mig en kram. Älskade lilla unge, så liten men ändå så stor. Han betyder ju allt för mig! Och när han inte mår bra, mår inte jag heller bra.
Dom här senaste dagarna har jag haft sån ångest över detta att jag ibland kan känna ånger att vi skaffade ett till barn nu. Det är klart jag älskar denna bebis också, och jag tror och hoppas att allting kommer bli bättre när den väl har kommit.
Nu så ska vi bara rå om varandra i påsk. Imorgon har jag infört både dator och mobil förbud till mig och Bische. Imorgon är det BARA Miltons dag. <3
Åh va han är stor lilla killen!
Har ni pratat mycket om att han ska bli storebror?
Jag är jätte orolig att Isak ska reagera så också, så vi pratar jätte mycket om bebisen i magen, han har fått en egen docka som är hans bebis, även en barnvagn och lite kläder. Ska köpa hem blöjor och så med till dockan.
Vi träffar ganska ofta min kompis lilla bebis (hon är 2 månader nu) och det har bara blivit svartsjuka en gång hittills, annars är han mest nyfiken på håll. Nu vet jag ju inte om något av det här kommer hjälpa när det kommer en bebis och ska bo här alltid, inte en som kommer ibland och sen går hem.
Nu är ju Milton mycket större än Isak och förstår så mycket mer än vad han gör, vilket gör det hela både svårare och lättare.
För ni kan förklara på ett helt annat sätt vad som blir när bebisen kommer.
Men då förstår han ju även att han inte kommer stå helt i centrum heller.
Jag tror ni gör rätt i som gör en hel dag till bara han, och det är viktigt att ni fortsätter att göra det även när bebis kommer, att kanske inte en hel dag om du ammar, men att någon timme får pappa ha bebis och du och milton gör något bara ni och tvärtom att han får göra något bara med pappa också! Och att ni gör saker som en familj där alla är med också.
Och absolut viktigast är nog att han får vara delaktig i allt som har med syskonet att göra, visa att han är lika viktig som tidigare även om syskonet också finns. Låta han hjälpa till så mycket som han har intresse för.
Säger ju absolut inte att det här är något rätt eller fel, men jag tror på det. Jag kommer antagligen göra så med Isak.
Eller ja försöka, du har ju fördelen med att ha bische hemma hela tiden, (ja när han inte jobbar ;) haha) men att se till att ta vara på det, när han kommer hem på kvällen kan han passa bebis lite så får du och Milton lite tid för er själva varje dag tex.
Jag tror heller inte att det någonsin kan bli rätt tid att skaffa ett syskon för det/de barn som redan finns. Utan det precis som allt annat i livet är något man får pussla ihop det hela eftersom.
Sen är ni ju mer än välkomna att hälsa på så grabbarna kan leka med varandra! <3
Nu har jag svamlat lite, men något bra kanske det kommer ur det!
Och jag vill bara tillägga att jag verkligen känner igen rädslan och oron för hur det blir när bebisen kommer! Det tänker jag på varje dag nästan, men jag tror det kommer bli bra, och bättre och lättare kommer det bli ju större bebisen blir! Då den blir mer lekvänlig så att säga ;)
Jag hoppas allt går bra för er nu och att bebis kommer snart ;)
Många kramar!
Men usch lillfisen! <3 det blir nog en annan sak när väl bäbisen är oss er och han märker att han kommer fortfarande ha mamma å pappa på samma sätt! Lycka till nu Linda <3
