Jag kan säga så här att ha ett spädbarn är en lek jämfört med denna trots.
Dom senaste veckorna har Milton varit omöjlig!

Han testar sina gränser hela tiden. Och låter man han göra nånting, som han inte får göra nästa gång då blir det ett himla liv. Som idag tex, då fick han sova middag i soffan framför tvn. Och nu ikväll när det var dax för läggning, gissa vart han skulle sova då? Jo i soffan så klart!

Ibland är han jätte duktig och lyssnar, men märk ordet ibland.
Att göra sig iordning på morgonen, och på kvällen med för den delen är en mardröm. Han skriker och grinar och vägrar klä på sig, jag har försökt med flera knep. Att han får sitta i soffan framför en film, och gör han inte som jag säger stänger jag av filmen, men det funkar icke. Att han ska få klä på sig själv, funkar ibland (med så klart lite hjälp från mig). Det enda som han verkligen tycker om att göra när det gäller den delen så är det att duscha, då är han jätte duktig.

Inte nog med det så har han börjar strula med sovningen. Han somnar själv på kvällen, men vaknar alltid på natten och kommer in till oss. Och så klart vill han ju då sova i våran säng. Men eftersom Bische börjar jobba så tidigt på morgonen så vill jag inte att han ska göra det för då vaknar han när Bisches klocka ringer, och då vill inte jag kliva upp! ;) Så jag har börjat lägga mig med han i gästsängen. En dum grej kanske, men jag orkar verkligen inte tjafsa med han när klockan är 2 på natten.

Hur länge brukar trots hålla i sig? Och ni som har lite äldre barn, ge mig tips!