Stressad.
På morgonen är jag stressad för att hinna klart med allt innan jag ska till jobbet. Speciellt stressad blir jag när det är dax att klä på lilla M, oftast blir det bråk, och oftast är det för att jag är stressad. När jag sen är på jobbet är jag stressad över allt man ska hinna där, och samtidigt tänker jag på allting jag måste göra när jag kommer hem, och då blir jag stressad över det.
När jag slutat jobbat så måste jag stressa och hämta Milton (dom veckorna Bische jobbar kväll). Sen blir det stressigt när vi kommer hem för då ska det ätas middag, oftast badas och sen vill man ju så klart hinna MYSA innan det är dax för läggdax. Alltså är jag stressad för att ha lite quality time med min egen son. Sen är ju frågan om jag ska åka å träna, minst 3 gånger i veckan vill jag åka iväg och dom veckorna Bische jobbar kväll måste jag hitta barnvakt.
Självklart vill jag också hinna städa hemma. Jag är väldigt pendatisk av mig, och jag får panik när det är skitigt och stökigt. Damm är det värsta jag vet! Missförstå mig inte nu, Bische är jätte duktig att hjälpa till här hemma. Men eftersom jag har sånt kontrollbehov så vill jag oftast göra allt själv. Gaahh jag blir galen på mig själv!
Nånting som är det värsta för mig är det här med vikten. Jag vill så gärna gå ner mer i vikt, iaf 7 kg innan sommaren. Det är så klart därför jag vill träna också. Det är ju också därför jag har kört Cambridge, som i sin tur har gjort att jag har väldigt kort stubin och blir på dåligt humör för att jag är hungrig typ jämt. Nu kan cambridge slänga sig i väggen, fuck that! Nu orkar jag inte mer. MEN, då är det ju det att jag måste äta rätt till både frukost, lunch och middag. Och då blir jag stressad över det. Vad ska jag äta?! Och vill Milton också äta det jag ska äta?
Herregud vilka problem va?
Är man så här som mamma? Eller är det bara jag?
Sådär känner jag också.. även om jag inte har ngt jobb att stressa till än men man får dåligt samvete. Tror nog inte vi är ensamma om det iallafall. Har hört att barn börjar äta det dom blir serverad om man gör det minst tio ggr, kanske kan funka tillslut, haha!
Nej du är inte ensam om att känna så gumman! Dom flesta stressar om mycket för att det finns så mycket krav runt om oss!
Jag har inget jobb och går bara hemma och är ändå stressad :(
Kramar!
Jag har faktiskt tänkt på det flera gånger då vi träffats, att du e lite nervig. Tror Milton känner av det där mer än du tror.
Jag va ju också lite sådär förut, som du vet... Och Kendra var mera gnällig och krävande. MEN sen jag hittat lugnet, om man kan kalla det så, så har ju även Kendra blivit ett helt annat barn. Hur lugn och go å nöjd som helst.
Det kan va svårt att hitta tid, men man tjänar inget på att stressa omkring, det blir man ju bara mer förvirrad av och tappar fokus på det man ska göra, vilket leder till att allting tar ännu längre tid istället....
Varje kväll lägger jag fram kläder till både mig och Kendra så jag slipper tänka på det under morgonen.
Och då jag ska klä på henne ytterkläderna brukar jag sjunga typ tip tap tip tap visan och låta lite mystisk i rösten.. Haha det funkar faktiskt, stora ögon får hon och jag kan fokusera på att klä henne. Om än bara för en liten stund så gör det sååå mycket =)
Du är absolut inte ensam Linda! Tror alla stressar mer eller mindre.. Men du, jag tror du måste försöka varva ner.. jag har också varit sådär,stressat över precis allt, från morgon till kväll.. på väg till jobbet,på jobbet,på väg från jobb till dagis, stresshämtning,stress till barnvakt,stress till nästa jobb osv.. o dessutom det dåliga samvetet för allt annat man också "ska" göra.. o du, det funkar ett tag, tillslut kraschar man. O du, det är inte roligt när man en dag inte vet vart man är, eller ens kan prata.
Vet att det är så jäävla mycket lättare sagt än gjort, men försök varva ner!
Ingen kommer tacka dej för att du stressar ihjäl dej!
Vi är ju för faan unga, vi har hela livet framför oss, och vi vill ju finnas för våra barn resten av livet!
Ta hand om dej! Kramar
