Milton är inne i en jävligt jobbig period just nu.
Så fort jag inte förstår vad han menar eller när han inte får som han vill blir han skit arg och gallskriker. Jag får inte göra nånting. Det är bara pappa som duger! Jag får inte byta blöja, inte klä på han inte lägga han osv.. Fast det kan ju vara rätt skönt ibland också ;) När inte Bische är hemma då går det självklart bra. Men annars så är det knappt att jag får ta i han.

Pratade med dom på dagis idag när jag lämnade han. Frågade hur han betedde sig där. Men där var det aldrig något skrik och han lyssnade bra på dom. Dom tyckte han var jätte duktig. Det känns ändå skönt att han är snäll när han är där. Det skulle vara värre om det vore tvärtom.

Sen så sa en av hans fröknar att hon tyckte Milton var så himla smart, han lär sig så fort. Så hon trodde också att det var mycket därför, att han blir så frustrerad när vi inte fattar vad han menar. Smarta barn brukar tydligen vara mer krävande än andra, och det är väl antagligen för att dom vill mer än vad dom kan.

Jag har aldrig tänkt på det viset.. Men det är väl bara att stå ut, det går över. Men jag tar tacksamt emot råd :) För mitt tålamod håller på att ta slut..