Den 20:e Augusti 2011 är numera våran dag.
Det var den dagen som min älskade gick ner på knä (bokstavligen) och frågade om jag ville bli hans fästmö. Så klart svarade jag JA!

Allting började för några veckor sen då Bische frågade mig om vi skulle åka ner på stan och kolla på ringar, mest för skojs skull typ :) Sagt och gjort så hittade vi ringar som vi ville ha, men på just dom ringarna var det lite längre leveranstid än på andra och då sprack Bisches planer.
Han hade egentligen tänkt överraska mig när vi var på semester, men ringarna skulle ju aldrig hinna komma tills dess. Så då berättar han det för mig, istället för att överraska mig någon annan dag, haha! Men ska jag vara helt ärlig så gör det inget, jag är så glad ändå.

Vi bestämde tillsammans att vi skulle göra det då i lördags.
Dagen började på badet och relaxen där vi spenderade hela förmiddagen och större delen av eftermiddagen. Vi simmade, bastade och bubblade för fullt.
Sedan åkte vi hem, gjorde en kladdkaka (som vi för övrigt misslyckades med), så vi roade oss med annat istället ;)
På kvällen åkte vi på Sir Winston och åt en jätte god middag och hade väldigt mysigt och trevligt. Dock så var det inte där vi gjorde Det.
När vi sedan kom hem fixade Bische lite bubbel med jordgubbar i, satte på romantisk musik, och sedan gick han ner på knä och frågade den stora frågan. Även fast jag visste om det så blev jag så rörd, det är definitivt ett ögonblick som jag aldrig kommer glömma.

Nu så här efteråt så känns det nästan som att jag är som nykär. Jag är så lyckligt lottad.
Han var min första stora kärlek, och kommer att bli min sista.