Igår jobbade jag hela dagen så jag kom inte hem förrän Milton somnat. När jag kom hem så berättade Bische att han hade ralmat och slagit sig i en lerpöl på dagis så när han hade hämtat honom så hade han skrapsår i ansiktet och lera i näsan, öronen och ögonen! Dom hade inte fått bort all lera så Bische var tvungen att bada han direkt när dom kom hem. Ge mig obegränsat med pengar så att jag kan vara hemma och hålla koll på Milton, HELA TIDEN! Haha nej det hade nog varit tråkigt i längden att bara vara hemma, men ni förstår vad jag menar :)

Han berättade också att Milton hade varit lite mer hostig än vanligt och även lite hes.. Direkt när vi hade kollat klart på Idol så började han hosta, och det var ingen vanlig hosta utan det lät som att han inte kunde andas. Vi kutade in båda två, Milton såg helt skräckslagen ut och bara grinade. Bische tog upp han ur sängen och jag ringde till mamma och frågade vad jag skulle göra, jag hade verkligen panik! Mamma sa att det brukar hjälpa om dom får friskluft så Bische gick ut med han på baksidan medans jag ringde till sjukvårdsrådgivningen. Han blev lugnare när han fick gå ut, men hans andning var fortfarande väldigt ansträngd och när han hostade så lät det som att lungorna skulle komma med ut, så hon på rådgivningen tyckte att vi skulle åka in.

När vi kom in på akuten så blev han mycket lugnare. Dom tog temp och kände och klämde på han och han var så duktig hela tiden. Han hade ju fortfarande hosta, men andningen var bättre. Läkaren berättade att det är sk "falsk krupp" som han hade fått. Många barn kan få så när dom är förkyld eller är på väg att bli det. Det bästa botmedlet om det skulle bli så igen är att ta upp han ur sängen och bara försöka lugna ner han, för det är inga mediciner som hjälper mot det. Om det skulle bli riktigt illa så kan man få inhallera på sjukhuset, men det är bara om det är riktigt illa som sagt.. Efter en par timmar på sjukhuset så fick vi åka hem. Milton somnade direkt. Imorse vaknade jag av att jag hörde den hemska hostan igen, gjorde som läkaren sa och efter en liten stund så lugnade han ner sig. Det funkade! Men det blev så klart inget dagis för Milton idag, och inget jobb för mig heller. Kul att vabba redan när jag bara jobbat i strax över 2 veckor, men vad ska man göra då?

Jag blev så rädd igår, mitt hjärta nästan stannade. Bara tanken på att nånting skulle hända med Milton får mig att gråta. Mitt älskade barn, jag önskar att det kunde vara jag som fick vara sjuk istället.