Inatt så gav vi upp efter 2 timmars skrik. Jag orkade verkligen inget mer då, jag låg och grät för att jag var så trött. Så då gick bische och gjorde välling och gav han, sen somnade han nästan direkt. Vilken lättnad det var. Jag kände verkligen inatt att detta är inte värt det, jag som i vanliga fall är så trött jämt, den sista veckan har jag varit döende! Det är svårt för dom som inte har varit med om detta att förstå, men det är verkligen skit jobbigt. Okej om han hade varit vaken i en halvtimme eller liknande, men här är vi vaken i 2-3 timmar!
Jag kände verkligen jätte ångest imorse när jag vaknade för att vi hade gett han välling, men sen sa någon -Se det inte som ett misslyckande att ni gav välling inatt. Efter jag hörde dom orden så kände jag att inatt ska vi ta nya tag! Och från och med nu ska vi ta varannan natt, vi gjorde ju det förut men sen har ju syster sovit här så det har inte blivit av på ett tag. Vi ska klara det! Någon gång iaf :) Nä men jag tänker inte känna någon press på mig, det blir när det blir helt enkelt.

Allt annat blir ju också lidande när jag är så här trött. Jag har inget tålamod gentemot varken Milton eller Bische, blir förbannad för minsta lilla sak, det är inte ett dugg roligt. Sen har träningen blivit lidande också, jag har verkligen ingen energi till det så nu står vågen stilla. Det har jag också ångest över.. Fan vad jobbigt det ska behöva vara ibland!

Milton har verkligen blivit ett helt annat barn sen han började krypa, han är så lättsam och glad nu och det är så roligt att se. Sen att han har börjat blivit väldigt mammig är ju en annan sak ;) Men det är ju samtidigt lite mysigt också :) Tänk bara om han kunde börja sova på nätterna också, då skulle verkligen allting vara perfekt!

Nu ska jag stänga av datorn och mysa ner mig i soffan.