Alltså shit vilket jävla kontrollbehov jag har. Speciellt när det gäller Milton. Jag får nästan panik att veta att någon gör annorlunda med han än vad jag brukar göra. Tex ändrar hans mat och sovtider. I söndags så skulle Bische gå upp med Milton så att jag skulle få lite sovmorgon, men som vanligt så har jag jätte svårt att somna om, tror jag sov typ en halvtimme sen vaknade jag och hörde att dom satt och åt frukost, efter en stund så började Milton grina då ropade jag på Bische och frågade vad det var, men han visste inte sa han.. Då frågade jag hur många smörgåsar han hade ätit, ja en svarade han, då fick jag lite smått panik eftersom han alltid brukar äta två. Japp och sen kunde ju inte jag somna om igen så då klev jag upp och gav han en macka till, haha. Man är ju störd ibland alltså.

Tror också att det är därför jag har så svårt med att lämna bort han, delvis det iaf.. Jag får också dåligt samvete gentemot den som passar han när jag vet att Milton kanske vaknar någon gång på natten och att han vill kliva upp tidigt på morgonen. Jag vet, jag måste skärpa mig. Det är ju bra för Milton att lära sig att sova borta, och sen är det också skönt för oss som föräldrar att få lite avlastning ibland.

Jag försöker verkligen att inte vara så här. Jag förstår ju att det är jobbigt för Bische att inte han får göra på sitt eget sett med Milton, men det går bara inte! Om det är någon som har något tips så skulle jag vara tacksam.

Idag så har Sara varit här, skönt att vi äntligen kan prata med varandra igen. Var lite jobbigt där ett tag när vi inte ens kunde säga hej till varandra om vi träffades. Men nu är det slut tjafsat, iaf från min sida :)

Nu -KAFFE