Men hemma bäst! Är ett ordspråk som stämmer in väldigt bra.
Såg verkligen fram emot den här helgen, träffa farmor, pappa och alla de andra.
Började bra, kom fram i fredags vid 10 tiden, hann inte göra så mkt annat så det var direkt sängen då. Klev upp i tid på lördagen och började stöka på hemma hos farmor, satte upp lite tavlor och så. B var med pappa och tog bort alla grejer från garaget. Jag började redan då bli mer och mer irriterad på farmor, jag vet att det kanske låter dumt att bli irriterad på en gammal människa men jag kunde verkligen inte hålla mig till slut. Hon körde med mig som om jag var hennes slav eller något, och jag med min rygg och mina hormoner kunde helt enkelt inte hålla sig längre. Så vi började tjafsa då redan på lördagen, men det var lugnt, gick över lika fort som det startade :) Anna-Lena (pappas sambo) fyllde år i lördags också, så när vi var klar med det mesta blev det middag och tårta där. Sen hade jag och B en mysig kväll hos farmor med Robinson.
På söndagen ville jag bara skynda mig att bli klar med allt så att vi kunde åka hem innan det blev mörkt. Men då var det ju så krångligt med allting och pappa skulle åka och sanda och allt var det var. Ja det slutade iaf med att jag och pappa blev osams. Så jag gjorde klart allt hos farmor sen åkte vi.. Har inte pratat med pappa nånting sen igår, och jag tänker då inte ringa och be om ursäkt. Alltså jag hatar att bråka med mamma eller pappa. Det går ju över, men jag med mina hormoner blev så klart jätte ledsen igår.. Äh nog pratat om det.

Nu är jag i vecka 27+2, ibland så tror jag att lillen ska komma ut genom magen med sina sparkar :) han sparkar verkligen skit hårt ibland. Det finns verkligen ingen känsla som beskriver hur det känns alltså.
Och det går verkligen inte att beskriva med ord hur jag känner för min bische. Vi har det så bra, och jag är så lycklig för att han är min. Han ställer verkligen upp, även fast jag är som en stor bebis ibland som gråter för ingenting.
Här om dan hade hade glömt bort att diska när jag kom hem, nästa dag när jag kom hem så hade han köpt en colaburk och slagit in den och skrivit "förlåt för att jag glömde diska igår", sånna små grejer kan verkligen få mig att smälta :)