Jag har funderat mkt på otrohet på sista tiden. (säg vad jag inte funderar på, det är lättare)
Men iaf.. Jag vet, eller helt hundra % kan man ju aldrig vara, men jag tror aldrig att B skulle kunna göra något sånt mot mig. Jag litar verkligen på honom. Men ändå så är jag svartsjuk. Undra varför det är så egentligen? Är det för att man vill "skydda" det som är ens eget, eller varför? Vad tror ni? Hmm, ja jag spekulerar mkt på kvällarna när jag inte kan sova.

Nu har den lille börjat röra sig kan jag lova. Har känt han hela dagen, nu börjar det bli roligt :) Äntligen! :)

Det känns som att det kommer vara jag och B. Tänk när vi var ihop när vi var 13, då kunde man aldrig tro det här. Gammal kärlek rostar aldrig ;)

Vi är för evigt.